23:36:15
Möta sina rädslor.
Idag vart en lång dag i stallet från halv 1 till kvart över 8. Skulle ju rida ut med Jesper när de fortfarande var ljust ute & hade kvällen. Blev dock bara en väldigt kort runda tack vare de otrevliga regnet. Regn & massa vind är inte så roligt! Imorn hoppas ja dock att klart.se's väderprognos gäller här & de ska bli sol under förmiddagen!
Hela dagen i stallet har dock haft en ganska röd tråd i samtalsämnena, nämligen rädslor hos oss ryttare. Rädd för stora vägar, rädd för hoppning & till och med rädd för hästar var några av de som det pratades om.
Jag själv har varit rädd flera gånger. Efter min andra hjärnskakning vågade ja inte galoppera på den ängen ja flög av på, hoppolycka som liten gjorde mig hopprädd & ärligt talat har ja haft lite höjdskräck när ja gick över från ponny till storhäst, haha! Det var en spännande termin på ridskolan! Varje gång ja blivit rädd har ja dock blivit tvingad att möta rädslorna även om vissa tog lite längre tid. jag är fortfarande lite skraj för de höga höjderna i hoppningen & släppte aldrig tyglar & stigbyglar medan vi galopperade på den ängen innan ja flyttade Daggen men ja låter inte rädslorna styra mig. Är de en stock på stigen - gå över den.
Hästar är riktigt duktiga på att känna dina känslor. Kommer du mot ett hinder & är lite skraj smittar de av sig på dom & de själva kan bli lite osäkra på hindret & istället vägra eller svänga undan. Samma sak gäller om du ger upp på saker & ting. Rider du ut & hästen börjar bocka eller vill springa iväg & skrämmer upp dig så att du vill vända & gå hem så kommer hästen ihåg det de små livet! "Busar jag nu får jag gå hem & äta". Detta blir lite av en ond cirkel. Hästen bockar, du blir rädd, hästen vinner & de kanske till och med blir så illa att du aldrig lämnar paddocken. Inte så roligt när de andra rider ut på långritt & stora leenden va?
Om de har gått så långt så är de väldigt svårt att bryta denna "ovana". Även om de inte låter lockande så måste de göras. Ta tjuren i hornen som de kallas.
De bästa & lättaste sättet är att säga nej direkt. Du & hästen ska va i ett team, men ibland måste du ändå va bossen, inte tvärt om.
Jag är väldigt tydlig med reglerna för Daggen. Han har exempel bara nafsat/bitit mot mig en gång, samma sak med Jackie, Charlie & Mara. Ett försök behövdes bara för att sedan få en smäll på mulen & aldrig våga sig på det mer. Pussas gjorde/gör vi så gärna men nu håller vi oss med tänderna i munnen.
Låt oss säga att jag istället för att säga ifrån ryggat undan just i de ögonblicket när ja försökte spänna sadelgjorden så går de ju nästan räkna ut vad som troligen skulle hända. Dagge smarthead inser att om ja biter matte slipper ja sadelgjorden & vips! Vi har en bitande häst & en rädd ägare!
Det finns som sagt många saker en massa ryttare är rädda för. Allt från stora hästar som bockar & busar ute i skogen till små ponnyer som bits & sparkas. Att ramla av, att hoppa, att bli biten & att tävla. De viktiga är att vi möter rädslorna & vinner dom. Hästen får inte vända eller bocka med dig hur den vill. Säg stopp & visa den rätta vägen & ha riktigt trevligt ihop istället! Du kommer att ramla av men du kommer även att hoppa upp igen!
Säger bara tack till mina vänner, ridlärare & hästar för den delen som tvingade mig att möta mina små spöken! Utan dom hade ja inte haft min "övervuxna ponny" Dagge på 165+ som ja hoppat med och flugit av!
