Busryttare!

Usch! Detta har verkligen blivit en klagoblogg! Klagat på hur tråkigt det är att ha en trasig häst & nu måste jag få plaga på att jag själv har gått & blivit mer trasig!

 

För er som inte känner mig så kan jag berätta att jag har rätt stora problem med mina knän efter en ridolycka som liten. Flög av en storhäst på 170 när jag var så pass liten att ja oftast red c-ponny & dök in i en rasad stenmur, med knäna först. Detta har resulterat till att jag inte kan/får ha knäna i lägre vinkel än 90 grader under belastning, alltså i den grad knäna har när man sitter på en stol. Det är fruktansvärt irriterande eftersom jag ofta glömmer det, men om ni någon gång skulle se en ryttare på 168 hoppa upp på en liten islandshäst med en stor pall så är de säkert jag.

 

I alla fall så busade jag lite med både Rosa & Mara en stund i paddocken så de fick springa av sig lite. De tycker de är så roligt speciellt om vi leker lite "tagare". Men såklart när jag springer iväg & de efter mig så snubblar jag i en grop de tillverkat efter bocksprånget & viker mitt mest trasiga knä, höger, åt fel håll! Smärta kan jag förklara & låg där i paddocken i 30 min innan jag kunde resa mig upp. Hästrädde fader trodde jag blivit översprungen av galna Rosa & bara ropar "Du får lära dig springa snabbare än hästarna!"... Fnys

 

Nu sitter jag här med linda & liniment & tycker synd om mig själv. I väntan på Frida och kvällsfodringen blir det att kolla på en bra film med varm oboy! Mums!