14:47:25
Presentation
Lets start!
Dag 1 - presentera dig & din häst
Jag som skriver bloggen heter Isabell & är en ganska stor virrpanna som snart är 21 år. Jobbar just nu med min fader & försöker studera på distans samtidigt. Startade min ridning som många andra på ridskola vid 6-7 års ålder och fick mina första egna ponnier som 13åring. Min fader ville "testa" mitt hästintresse och köpte därför två 1åringar så ja bara fick göra de "tråkiga" arbetet och inte rida, för att se ifall jag var så intresserad som ja påstod. Var nog de dummaste han gjort att skaffa så pass unga hästar till en "ridskoleelev" men så glad att han gjorde det!
(Charlie 2 år)
(Jackie 2 år)
9 februari 2008 lämnade vi bort dom på inridning en månad hos Johan & Tiina Becker och efter ganska exakt en månad fick jag & grannen Frida sitta upp på riktigt för första gången! En helt fantastik känsla!
Under tiden de var för små för ridning fick jag & Frida veta att i ett stall en bit hemifrån fanns en man med flertalet hästar som behövdes pysslas om och ridas så såklart letade vi upp numret & tog kanske två dagar innan vi åkte dit och testade. Då hängde även min lillasyster & en till granntjej med, men var bara jag och Frida som verkligen fastnade & red där näst intill dagligen i 2 år. När Jackie & Charlie sedan vart inridnida så drog vi fortfarande dit stundvis och efter ett tag så fick vi höra att ägaren var tvungen att flytta in till stan & sälja hästarna, vilket vi tyckte var så sorligt att vi övertalade min fader att de skulle få stå hos mig! Sagt och gjort flyttade de hit & 2 hästar blev 7!
Red nu ganska mycket då vi hade nu fullt upp på hemmaplan & började även på ridskolan igen.
(Percy & jag + rumporna av Gydja & Rodiy)
Sakna men säkert började dock Classes (han som ägde de andra hästarna) hästar att flytta till olika hem. Alla kom till väldigt trevliga människor & jag var med varje gång de åkte iväg. Var väldigt sorligt men visste ju att den tiden skulle komma till slut. Vid den tiden hade Frida slutat rida Jackie & köpt egen häst och jag red näst intill bara Charlie. Classes hästar var allihop utom Percy islandshästar & räddats från dåliga hem och ville rida lite mer än vad dom klarade av, så de blev mycket skogsmulleirdning för dom & när kompisar ville testa.
När jag sedan blev äldre hamnade jag i en växperiod som hette duga & när jag blev 15 vart det dax att börja tänka på att sälja mina finfina ponnier & skaffa storhäst, men de var först när jag var 17-18 jag hittat en bra. Ett fullblodssto på 6 år som ägaren ville byta emot Charlie. Sagt & gjort bytte vi hästar den 19 Februari 2011 med 6 månaders prövotid. Maran var supersöt, men de var ju inte kärlek vid första ögonkastet direkt. Tog tid innan vi lärde känna varandra & "knapparna", men efter de 6 månaderna var jag som fast & åkte upp till gamla ägaren av Mara & nya till Charlie för att skriva kontraktet.
("Satmaran" ;)
(Charlie hos nya ägaren med sina kompisar!)
De dröjde dock ett år till innan Jackie såldes. Eftersom jag var för stor för att rida henne & Frida hade sin egna häst så fick hon mest stå & lulla ett tag, innan min kompis Thea började rida henne ordentligt och hjälpa till att sälja henne. Jackie hade ju ganska mycket temperament & kunde testa lite då & då så var ju inte den mest klockrenaste nybörjarhästen (som nästan alla vill att C-ponnier ska va...) men till slut hittade vi en familj som tog sig an henne. De har nu dock sålt henne vidare där hon tävlas upp till LB hoppning & ska visst få föl i år! :D
(Sockersöta Jackie & Thea sista vintern innan hon flyttade)
Hösten år 2012 började jag dock känna att jag inte kom så mycket längre med Maran. Vi hade nått våran gröns med varandra & tror både ja & Maran kände att vi ville komma längre, men inte kunde göra de ihop. Började därför kolla runt lite på olika hästar till salu, men hittade ingen jag riktigt fastnade för. La därför ut en annons på hästnet om vad ja letade efter & vips så hörde en galopptränare av sig ifrån Jönköping. Hon hade en 3årig valack som växte för fort & "för högt" för att hinna bli en bra galopphäst & därför ville sälja honom åt ägaren som ridhäst. Jag & Frida åkte ner och kollade & vi båda förälskade oss i "benranglet". 2 dagar senare, 13 November, åkte vi ner & tog hem honom.
(Daggen januari 2013)
Daggen är den häst jag har idag. Har nog aldrig haft en häst som varit så skum, jobbig, svidande dyr i plånboken & irriterande men har inte haft en häst som vunnit mitt hjärta så pass mycket som detta pucko!
Han var knappt riden & så pass tunn att de första månaderna stod han bara för uppgödning & reds bara ett fåtal gånger av lättviktarna Angelica & Frida "bara för att komma ihåg vad sadel & träns var". Jobbade framför allt mest från marken med honom fram tills våren året efter då vi även flyttade till ett stall i Norrköping.
Daggen har en hel del personlighet som börjar träda fram nu i trotsåldern. Här ska de testas & ses vad vi kan göra. De har bockats & nafsats, setts spöken & bitit tag i better. Han har verkligen testat alla sina sidor nu senaste tiden, men som tur är har han aldrig haft till avsikt att slänga av än! Gör han ett bocksprång & du tappar balansen så är han snäll så att du kan komma tillbaka på plats igen. Säger du däremot åt honom på skarpen ger han sig & är den söta lilla raringen man en gång fastna för!
Även om han kan vara världens monster så har han ett hjärta av guld. Stallet är lite som min fristad & känner jag mig nere kan ja bara vilja mysa med honom så brukar han va så mysig som helst & lägger av med sina dumheter. Suttit i timmar både själv & stundvis med Ange straxt innanför boxdörren och snackat skit med ett nyfiken Dagge i mitten som undersöker ifall vi har godis. Efter en halvtimmes letand känns de som man bör ge upp men ikke. Han fortsätter att undersöka händer, fötter axlar & håret!
I ridningen är han som sagt ganska bångstyrig stundvis men ibland så är han helt klockren, vilket i sig är ganska irriterande när man sitter där & försöker få honom gå framåt när man vet att han kan så mycket mer. Ena dagen löshoppar vi 130, andra dagen river vi på 30cm...
Daggen är bara grundriden & mest ute i skogen eftersom han är lite av ett olyckslamm. Ska alltid ha minst ett sår & svullna upp som ett svin för ett stickmärke, men hoppas verkligen vi kan komma en bra bit & ha riktigt roligt ihop i flera år framåt!!
(Vackra, fina kissekatten!)
Hoppsan, blev näst intill en bok & lite mer än bara om mig & Daggen.
Hoppas ni gillar det ändå :)
